en vanlig tisdag...!
Tisdag och dagen efter en dag som varit jävligt jobbig.
Alla ni som följ denna blogg vet och förstår att jag mår inte särskillt bra just nu.
Jag får många kramar och goda råd från er.
Jag uppskattar allt ni skriver och kan verkas irriterad för de men de är ja inte.
Jag är inte den som normalt fall inte tar mig själv av andra.
Är en man som sluter sig inåt om ja har bekymmer.
Kan verka oberörd men har ett världskrig innom mig.
För alla som ler är inte glada.
Jag går igenom något som ja aldrig har gjort förut.
Jag kan inte säga avd de är men de har varit nerderlag på nederlag.
Hamnat i mellan hopp och förtvivlan.
Ja turerna har varit många...
Som sagt jag är ytterst tack sam för dom som försöker hjälpa på ett eller annat sett.
Ni ska veta att de är skönt att veta att man syns i alla fall.
Och är väl glad för alla tips ja kan få.
De visar sig sällan min tacksamhet.
I alla fall så känner ja att jag behöver något/någon att prata mellan fyra ögon.
Har alldrig varit något faan till psykologer...
För ja anser att jag ska betala pengar till någon som bara ska lyssna...
Dom får ju inte äns ge råd...
bara tycka saker..
och de gör så många här ändå...
Men som sagt ja vet inte...
Om de kan hjälpa min situation och kanske hjälpa att få tillbaka de ja saknar så va fan.
Varför inte...?????
Mitt liv är på väg någonstans o de ser inte vra ut...
varken känslomässigt eller ekonomiskt.
nästa månad är de väl personlig konkurs också.
Och vem fan ska betala min räkningar då samt då ev. Psyk.
Titta inte bakåt säger man...
Men ja ser bara problem framför mig också...
i o för sig kan ja ju försöka göra något åt de som inte kommit än..
men när de inte går heller så är de fanslut på idéer.
Jag saknar mig..!
Fan också...
