eriks

 

De är ju för fan 2014 nu...??????
Och de nya året som skulle bli de bästa året på länge har ju inte visat sig än..?

De är ju 12 mars nu och spiralen pekar neråt.

Men vad de är som egentligen gör de är lite oklart.

Allt känns som de varit lite på paus.

 

Hatar o klaga men de va så länge sedan nu så lite skadar inte.

För nu är ju ändå våren här....
Grillade för första gången i år idag...

Yeeey... de va en väldigt positiv grej...

O de smakade himmelskt...

 

Har sedan december haft de lite jobbigt med familj nr ett...

Saknar mina barn och träffar dom inte så ofta som ja borde o de mår ja dåligt av.

Menja har bara mig själv att skylla så synd om mig är de inte.

Fast de spelar ingen roll om de blir en vana och

mina barn kommer ihåg mg som den som inte fanns där?
Kan dock lite skriva ut vad som hänt här men de har blivit en ändring.

Familjen är inte riktigt hel och de är lite problem kvar som återstår.

 

 jag är lite utebliven Pg av en delmyndigheter.

De suger pung kan ja säga...

Därför man känner en hel del ånger.

Varför kunde ja inte få en hel familj...?
Hålla ihop mi familj?

Idag vet ja inte om ja velat ha en ihop efter mycket.

Men de är en fråga ja ställer mig.

De va något löfte ja av mamma när hon gick bort.

Hur kunde dom hålla i hop i över 40 år?

 

Ja de va bättre för kanske...?
För nu är förhållanden som plock godis eller som vilket bemannings företag som helst.

All är vi utbytbara och en bricka i spelet.....

 

Nä om man skulle sova och släppa på resten av allt inom sig i morgon?


God natt alla där ute.

 

Erik

 

 

De är ju frågan?
De va en fråga ja fick inte så längesedan.

Något om stannade hos mig.

Något som fick mig att fundera...

 

 

 

De är ju frågan?
De va en fråga ja fick inte så längesedan.

Något om stannade hos mig.

Något som fick mig att fundera...

 

 

 

De är ju frågan?
De va en fråga ja fick inte så längesedan.

Något om stannade hos mig.

Något som fick mig att fundera...

 

 

 

De är ju frågan?
De va en fråga ja fick inte så längesedan.

Något om stannade hos mig.

Något som fick mig att fundera...

 

 

 

De är ju frågan?
De va en fråga ja fick inte så längesedan.

Något om stannade hos mig.

Något som fick mig att fundera...

 

 

 

De är ju frågan?
De va en fråga ja fick inte så längesedan.

Något om stannade hos mig.

Något som fick mig att fundera...

 

 

Vad ska man göra?

 

 

Har hamnat i ett dilemma med mamman till mina barn!

Efter att ha tjafsat några dagar vilka helger ja ska ha barnen så

kom vi överens om att denna helg ska ja ha barnen.

 

För att göra en lång historia kort så anser hon att ja inte har ett anständigt hem.

Utan att de finns saker hos mig som hon anser är farliga för barn.

Hon hittade då nämligen ett grillspett på en tallrik av trä som ja haft till grillning på bordet.

Hon noterade detta och sa att ja måste städa upp sådana saker.

Kan ja väl också förstå att de inte är de bästa.

Men eftersom ja jobbar nästan dygnet runt så har de inte funnits varken lust eller ork till stor städ.

Detta va för kanske två veckor sedan skulle ja tro.

 

Dagen idag börjar med att vi sms:ar som vanligt o de är från allt o inget.

Så undrar ja om när ja kan hämta barnen?

Då skriver hon och frågar om ja har städat varpå jag säger att de är ju inte super rent

men ja har plockat upp och de finns inget som är farligt för barn.

Då skriver hon att städa då annars får du inte hämta barnen.

Då tycker ja att när HON lämnade mig så lämnade hon sitt veto om att säga åt mig saker.

De är anständigt här hemma men inte tipp topp kanske.

 

Tar bilen till henne för att hämta barnen vilket ja också skrev till henne att ja skulle.

Väl framme plingar ja på dörren.

Inget svar så ja plingar igen och då hör ja stora pojken som skriker att ja får vänta lite.

Väntar en liten stund sen plingar ja igen och då svarar HON innanför dörren med frågan HAR DU STÄDAT ÄN?
Jag säger då att ja de kan du ju tro lite sarkastisk och hon säger då får du inte barnen.

Ja fortsätter o pling o pling o pling kanske runt 15-20 gånger till och ja hör henne säga åt någon av barnen att inte säga något och vara tyst.

Dom säger ingenting utan de är bara tyst.

Hon frågar igen och jag svarar att ja pratar inte med en dörr.

Öppna dörren men HON smäller bara igen brevinkastet som ja pratar igenom.

Hör hur hon ringer polisen och anmäler att hennes X kille är här och terroriserar

henne med att inte lämna dom ifred.

 

Var på jag ringer polisen och anmäler att hon frihetsberövar mina barn.

Polisen frågar en massa saker och till slut kommer dom fram till att de är inget brott som begåtts.

Men nu finns de en anmälan på att hon har frihetsberövat dom i alla fall.

Blir även kopplad till Social jouren där dom inte heller kan göra ett dyft.

Ja frågar både dom och polisen vad ja ska behöva göra för att dom ska resa på sina feta arslen?

Men de är bara vänta tills på måndag då ja får gå till Socialen och vet egentligen inte vad ja ska göra där.

 

Ja vet inte vad hon ska försöka med heller.
Eftersom hon nu ska gå till familjerätten.

Hon har redan tagit vårdnaden av pappan till den äldsta sonen.

Men ja lovar att min barn kommer hon aldrig få någon ensam vårdnad om.

Tyvärr va väl verkligen inte pappa Nr 1 inte lämplig för sin grabb kan ja tycka även jag.

Men saken är att hon har gått igenom de här en gång förut.

Har ingen erfarenhet av de här o vet knappt vart ja ska vända mig.

 

Nu börjar jobbet om ovisshet och frustration.

Har fram tills nu varit en släng docka men från och med NU!!!!!!!

NO MORE MR NICE GUY,,,

 

 

Ja då ska vi se vad den här dagen kan ge oss...!

 

 

Så vad de över....!

 

Två veckors planerande och ett par tusen senare är de över på en timme.

Känns bra nu att slippa all stress...

Men  de gick inte helt smärtfritt om man ska vara helt ärlig.

Och de är ju just typiskt att när de väl ska ske så händer de saker som inte får hända..
Vi blev nästan sena till vårat eget dop.

Men efter mycket stress och flängande hit och dit så ordnade det sig till slut.

 

Nu vill jag bara tacka alla er som i alla fall kom ut på vårat dop.
De va jätte trevligt att se er alla där.

För de va ju maya och Zebbe som skulle döpas.

 

 

Nu heter mina barn:

 

* Zebastian Erik Emanuel Alzen Karlsson

och

*Maya Mariethe Lycka Alzen Karlsson.

 

Mvh Erik

 

 

 

 

( Förstår inte än idag varför detta foto togs...?)

Jag blir fan stöööörd på hela sveriges system....!!!!!

 

Som jag har skrivit här innan så har ju jag och min före detta brutit upp.

Och lever i två boenden....

Detta blir bara mer o mer ofattbart...
Hur fan är kan de va möjligt att jag ska bli mer drabbad än va ja redan är..?

Nu så blrjar de trilla in papper från F-kassan om att mamman har ansökt för

att kunna få underhållsstöd från dom.

Efyersom ja nu har jobbat fram tills den 1 feb har ja inte kunnat ha barnen mer än helger.

Så då är de ju klart att mamman söker för att få underhållsstöd.

 

Allt de här ja helt okey med eftersom grabben min har bott hos henne hela veckan.

Men då hamnar vi i en räv sax då ja nu blivit arbetslös och kan nu ta hand om min son 50/50.

Nu har F-kassan räknat ut på 2010-2012 ett belopp som ja ska betala till mamman i frågan.

Då jobbade ja och jag hade en bra årsinkomst och allt va bra.

Men nu har ja inte jobb och kan inte betala något underhåll..

mamman och jag hade helst sett att vi kunde skötit de själv men eftersom hon går på Soc

så måste hon ansöka om detta annars blir hon av med pengarna hos dom..
Och ska jag betala underhåll & den summan f-kassan vill att jag ska betala så kommer jag

inte ha råd att betala ett dyft utan kommer då i stället bli skuldsatt.

Plus att jag har redan givit med mig att ge henne båda mina barns barnbidrag för hon ska ha så hon klarar sig.

 

På Fitt-kassan så bara skiter dom i allt o säger mer eller mindre att dom skiter i våra problem

utan bara dom får pengar så ger dom fan i om någon går under eller inte.

Socialtjänsten verkar inte förstå va ett problem är...?
Särskilt när ja som är pappan inte behöver soc utan kan klara mig utan deras hjälp.

Då är de så jäääävla synd om mamman..
Men nu så hovar hon bara in mer pengar än vad ja har?

Ooch jag ska bli skuld satt o klassas som en dålig pappa...
Ja förstår att de brister för en del föräldrar o går o skjuter ner ett halvt köpcenter elelr något..
Varför är de ingen som gör de mot en myndighet för..
för om ja går under så är de dom ja kommer rokta mig emot..
jävla byrokrati helvete...

Helvete...vem fan tänker på barnen här o nu....?
Jävla miffon<!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Wow....gäääsp....

 

Jag vaknar kl 04 på morgonen av att gumman står över mig...!
-Vakna säger hon. Jag har så fruktansvärt ont i magen.

Jag tror vi måste åka in till förlossningen....!!!!!!!!!!

Va..vadå...?...NU?????

Vi har nu gåt ca 5 dagar över tiden för förlossning.

Och ja kan säga att man blir ganska snabbt klar i skallen när de går upp ett ljus när man kommer

på att just idag kan man få träffa bebis för första gången...!

 

De som lugnar ner en igen är att vi har ju åkt in ett par dagar nu och fått åka hem igen,

Bara hem och vänta och vänta... Vila & vänta.....

Både jag och gumman är rätt trötta på dom orden nu.
Särskillt hon som fått vänta i nio månader och är ganska less på magen.

Men nu har hon mätt upp värkarna och dom kommer med ca 3-4 min mellanrum.

Så de kanske är på G den här gången då...Yeyyyyyy...

 

Väl i  bilen  så går de en hel del olika tankar i skallen.

Plus att både ja och gumman kommer på oss att vi böejar bli hungriga.

Just ja...frukist kanske man skulle ha ätit.

Eller i alla fall tagit med sig något.

Ja o eftersom ja skulle kunna ta mig till jobbet så hade ja ju också övertrasserat kortet

så de skulle finnas bensin i bilen för jobb och födande.

Så de fanns ju inte en chans till att köpa något heller...
Vi fick snika till ett glas nyponsoppa som gumman fick så småning om.

 

Väl framme på sjukhuset va de bara in och anmäla sig...
Vi va väntade och fick ett rum direkt och snart satt gumman uppkopplad mot maskin igen.

Ja men va faaan då...Då slutar värkarna  komma.

Känns så typiskt.. Va lika dant med när zebbe skulle komma.

Dom slutade så fort vi kom in til sjukhuset då också.

Men med lite ytterliga undersökning så säger hon de vi väntat på.

Vi skriver in er på förlossningen.. Ni åker ingenstans.

 

 

Yeeees...Vi ska stanna kvar...
Vet att gumman verkligen behövde höra dom där orden.

 

 

Kan ju säga att jag hade ju glömt bort hur pass ont de kan göra för den som skall föda.

Och ordentligt löjlig man känner sig när man inget kan göra mer än bara se på och heja på.

Och på råga på de så hade ja ju ryggskott så ja satt nästan bara där hela tiden medans verkarna pågick.

Kunde inte äns ställa mig upp när läkarna kom in. Då känner man sig stor.

Men när de väl va dags så va ja med i alla fall...

Men kände mig lika dum som när zebbe kom til världen med.

Kom igen då gumman... Vad bra du är...Bara lite till...De är snart över....!
När man vet att hela hennes kropp slits i tur...

 

Meeeeen....

 

2013-01-08 kl 09,15 &nästan 4,1 kg 52 cm lång

 

       

 

 

 

De är dagen då Våran: Maya Mariethe Karlsson Alzén kom till världen.

De tog alltså 3 timmar från att vi kom in till sjukhuset.

I efterhand har de gått fort men under den tiden man väntade så kändes de som evighet.

 

Wooow....Jag har fått en DOTTER...

Som en vän sa till mig...Dags att inhandla en hagelsprakare...
Ja för mina grabbar klarar sig bra själva..
En dotter känns mer utsatt...

Den dagen är man nog liiite förberädd ändå.

 

Ja de är verkligen så nu.

Julen står inför dörren och mamma muuus mage spricker snart.

Barnen är mer inriktade på om jul tomten kommer.

Och mamma o ja väntar på storken.

 

Helvete dåååååååååååååå...!!!!!

 

Va fan är de här..?

De snöade mer än en halv meter igår.

Och de ska bara fortsätta ösa ner hela helgen....
Min bil är så gott som insnöad under en hel hög med snö..
Behöver ju ha en skyffel eller dylikt.

Men för att få de måste ja ju ha bilen.

 

Sen har ja ju barnen hemma ockskå..

Och då de är lördag så ska man väl fixa med lite got också.

Men för de måste ja ha bilen...

 

Har nästan gått en vecka nu då zebbe varit och sovit hos mig.

Att gå upp tidigt tidigt och vandra till dagis har gått över förväntan.

Står fortfarande fast vid att lämna lill killen på dagis är skit jobbigt.

Den minen av besvikelse man får av honom när han vinkar hej då är inte rolig att se.

Den borrar sig fast på näthinnan.

 

Som tur är så har mamma muuu varit snäll o hämtat honom tidigare så han

slipper att vara kvar på dagis fram till halv fem.

De är lite mäktigt för en så liten skit.

Då får han ju också träffa mamma en stund med.

 

Mammas pojke kan man säga.

En lite lurig kille har de blivit av zebbe...
de är bara bus i den killen...
Så man får va med på att värja sig eller ta emot någon liten skit som kommer flygande..

 

Men men...
han mår bra och är alltid glad..
de stärker en annas själ...

 

Nu ska ja iväg o spela lite Ps3 Hockey..
måste vinna minst en match innan jag lägger mig.

 

God natt...

 

 

 

Ja de är ju de där med dagis....

Mini Zebbe ska ju gå dit  tre dagar i veckan när han är hos mamma.

Jag själv har varit lite dålig i magen denna vecka.

Så de har väl blivit så att ja har kört barnen till skolan/dagis.

Senast idag så lämnade ja de båda där.

 

Att lämna zebbe är inte så svårt men inte lätt heller..

Han vill gärna att man följer med in och letar rätt på den finaste bilen.

Han ser till att man är nära intill honom så han inte tappar bort en.

 

 

Lång historia men ändå...

 

Allt börjar med att min sambo har under ett par års tid nu haft en stor hemlängtan.
Vi bodde i Jönköping men hon kommer i från Sandviken/Gävle.
I våras kom vi överräns om att om vi hittar jobb i Gävle eller Sandviken så kan vi flytta upp.
Så jag började med att söka jobb i Sandviken med omnejd för att vi skulle kunna flytta.
Då visade det sig att min sambos kusin jobbade på ett Lots företag i Gävle och dom sökte folk.

Jag får ett nr till en SARAS ALLSERVICE AB.

Och mannen jag pratar med bekräftar att dom söker mycket folk.
Han säger att dom har fått hyra in chaufförer för att kunna mäkta med allt.
Och ja kan få en provanställning så snart ja kommer upp.

Detta va någon gång i maj tror ja detta året.

Detta resulterade i att vi sökte lägenhet och till slut fick vi en 4:a i Sandviken.
Under hela sommaren har jag med jämna mellanrum ring och försäkrat mig om att jobbet fortfarande finns och på så sett fortsatt med flytt och försäljning av möbler som vi inte kunde ta med oss upp pågrund av platsbrist.

Jag får också frågan i från hyresbolaget som ja hyr lägenheten av att dom önskar att jag ska skicka in ett arbetsgivar intyg på att ja har en anställning när ja väl kommer upp så de inte ska bli några problem med räkningarna.
Och efter som ja nu är säker på att jag har ett jobb så säger ja att de är inga problem.

Jag ringer till och med två eller tre dagar innan ja tar mina hyrflytt bilar och extra kollar så att vi kan träffas så snart vi kommit i ordning i lägenheten.
Så vi bestämmer att vi ska ses på onsdagen 29 Augusti.
I hopp om att ja ska kunna komma i tjänst den 3 September.

När vi väl åker för att träffas ( på SARAS ALLSERVICE träffar vi en Conny ) så träffas vi lite snabbt och jag blir visad runt på stället och får se hur de fungerar där.
Sen blir vi stående i hallen.
Där säger han att de finns tyvär ingen plats för mig längre som chaufför.
Han har köpt upp ett par lastbilar och med dom kom de ex antal chaufförer så han hade svårt att till och med att hitta körningar till sin befintliga personal.

Då står man där med en sambo med två söner och har ett till barn till på väg i januari med ett brutet löfte till jobb som han visste att jag behövde så väldigt mycket.

Nu idag så ligger jag och min sambo i seperation på grund av bland annat penning brist men givetvis inte enbart det.

Men man skulle kunna säga att jag har flyttat 55 mil från mitt hem för att skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Och var gång man kommer in på AMS så blir man påmind av att sandviken är en av Sveriges mäst arbetslösa stad.

Man blir nästan road av detta men hade även då ett hopp om att jag ska klara mig
för ja får ju A-kassa .

Men neeeeeeej då....
Då säger man att jag nu har 45 dagars kalens dagar för ja sagt upp mig på eget bevåg.
Ni kan ju ana hur glatt överraskad jag blir av det.

Jag hävdar att jag hade ett jobb som jag trodde fanns när ja flyttade upp.
Blev lurad och av en oseriös arbetsgivare och nu är jag nära på att kanske bli utslängd av min hyresvärd för ja inte kunnat visa upp ett anställnings avtal som vi hade bestämt.

Därför är ja i väldiga behov av pengar så ja inte hamnar efter med hyran.

Jag måste ha A-kassa...

 

Vet inte hur man ska tänka eller göra...

Allt sedan vi bestämde oss för att flytta så har de gått både upp o ner så jävla mycket.

Vet inte om vi är ner eller upp nu..
Är lite i ingamansland där de negativa blir possetivt...
Man ser inga förhoppningar för de har ju fram tills nu bara krossats.

Att se fram emot något är inte lönt mer än vänner o familj.

 

Oj oj oj...

 

Då är man tydligen sandviken bo nu då????

Hur ska man beskriva Sandviken då?
De lilla ja nu bott här så kan ja beskriva sandviken som Nässjö jämnfört med Jönköping.

Gävle är då Jönköping och faktiskt så känns de lite som de när man är där.

Men lite mer vatten då.......

 

Äntligen så börjar vi även få till de i hemmet.

Sakerna börjar komma på plats och de är mer ett hem nu.

Som sagt....

saknar Jönköping men måste ge detta en chans i alla fall.

Mina barn finns ju här och bebis den nya kommer få börja sitt liv i kyl, rusk & snö.

Än så länge så trivs ja helt okey här i alla fall...

Önskade ha lite vänner i närheten också då.

Men får väl ta mig hem sen o ha lite lek stuga med gamla polare sen.

 

Tur de finns tåg o bil o mc eller en lastbil att brumma ner med...

Detta kanske är början på bloggen från Sandviken då.

Så här ligger de till just nu då.

 

 

Ses o höres snart igen....

Pussar o kramar...

 

 

Da Erik Mannen

---