eriks

Wow....gäääsp....

 

Jag vaknar kl 04 på morgonen av att gumman står över mig...!
-Vakna säger hon. Jag har så fruktansvärt ont i magen.

Jag tror vi måste åka in till förlossningen....!!!!!!!!!!

Va..vadå...?...NU?????

Vi har nu gåt ca 5 dagar över tiden för förlossning.

Och ja kan säga att man blir ganska snabbt klar i skallen när de går upp ett ljus när man kommer

på att just idag kan man få träffa bebis för första gången...!

 

De som lugnar ner en igen är att vi har ju åkt in ett par dagar nu och fått åka hem igen,

Bara hem och vänta och vänta... Vila & vänta.....

Både jag och gumman är rätt trötta på dom orden nu.
Särskillt hon som fått vänta i nio månader och är ganska less på magen.

Men nu har hon mätt upp värkarna och dom kommer med ca 3-4 min mellanrum.

Så de kanske är på G den här gången då...Yeyyyyyy...

 

Väl i  bilen  så går de en hel del olika tankar i skallen.

Plus att både ja och gumman kommer på oss att vi böejar bli hungriga.

Just ja...frukist kanske man skulle ha ätit.

Eller i alla fall tagit med sig något.

Ja o eftersom ja skulle kunna ta mig till jobbet så hade ja ju också övertrasserat kortet

så de skulle finnas bensin i bilen för jobb och födande.

Så de fanns ju inte en chans till att köpa något heller...
Vi fick snika till ett glas nyponsoppa som gumman fick så småning om.

 

Väl framme på sjukhuset va de bara in och anmäla sig...
Vi va väntade och fick ett rum direkt och snart satt gumman uppkopplad mot maskin igen.

Ja men va faaan då...Då slutar värkarna  komma.

Känns så typiskt.. Va lika dant med när zebbe skulle komma.

Dom slutade så fort vi kom in til sjukhuset då också.

Men med lite ytterliga undersökning så säger hon de vi väntat på.

Vi skriver in er på förlossningen.. Ni åker ingenstans.

 

 

Yeeees...Vi ska stanna kvar...
Vet att gumman verkligen behövde höra dom där orden.

 

 

Kan ju säga att jag hade ju glömt bort hur pass ont de kan göra för den som skall föda.

Och ordentligt löjlig man känner sig när man inget kan göra mer än bara se på och heja på.

Och på råga på de så hade ja ju ryggskott så ja satt nästan bara där hela tiden medans verkarna pågick.

Kunde inte äns ställa mig upp när läkarna kom in. Då känner man sig stor.

Men när de väl va dags så va ja med i alla fall...

Men kände mig lika dum som när zebbe kom til världen med.

Kom igen då gumman... Vad bra du är...Bara lite till...De är snart över....!
När man vet att hela hennes kropp slits i tur...

 

Meeeeen....

 

2013-01-08 kl 09,15 &nästan 4,1 kg 52 cm lång

 

       

 

 

 

De är dagen då Våran: Maya Mariethe Karlsson Alzén kom till världen.

De tog alltså 3 timmar från att vi kom in till sjukhuset.

I efterhand har de gått fort men under den tiden man väntade så kändes de som evighet.

 

Wooow....Jag har fått en DOTTER...

Som en vän sa till mig...Dags att inhandla en hagelsprakare...
Ja för mina grabbar klarar sig bra själva..
En dotter känns mer utsatt...

Den dagen är man nog liiite förberädd ändå.