Psykologi....
Vad fan är de för något...?
Efter att vänner och ni alla andra bekanta sagt att jag måste skaffa en profisionell hjälp, så har
jag äntligen tagit steget att kontaktat hjälp hos psyk vårdecentralen.
De började inte så bra med att dom enbart hade tel-tid mellan 08-08,30 tisdagar.
Jag lyckades med några fler samtal att få någon att lämna mitt nr o mitt namn.
Sen lite senare i går så ringer de en psykolog.
Och undrar vad ja behöver för hjälp.
Jag berättar en snabb och enkel historia vad och varför ja mår som ja gör.
Understryker att ja har ett förflutet där ja inte fått sörja min mammas död eller min väns död.
Och att vi haft massa fler problem som vi försökt reda ut själva.
Jag nämner även att ja just nu på grund av mina förra problem inte kan bo kvar i min
lägenhet för den är för stor och är på tok för dyr att bo där ensam.
Och att jag känner ett jävla tryck på att ja måste ha jobb och få in pengar
till min familj eftersom de är enbart jag som få några pengar då mammas
mamma penning tagit slut.
Jag hade fan gråten i halsen och tyckte de va hur jobbigt som hällst att bara tala om de.
Orkar inte äns prata om de nu heller.
Hon låter som hon är förstående och vi skall höras idag efter hon har samspråkat med lite kollegor.
Låter okey tyckte jag och vi la sedan på.
Idag får ja ett samtal från samma person.
Och hon säger att hon tycker inte ja behöver hjälp med de psykiska just nu.
Utan jag ska ordna med att få en lägenhet och ett jobb innan jag kontaktar dom igen.
Se till att ja fixar med mina skulder och sen kan jag åter komma...
Och eftersom ja berättade att ja va frustrerad och arg och ville ha sönder saker
så borde jag kontakta en grupp somhar hand om misshandlande män.
Och har hand om agritioner..
Jag slår ingen och har inte blivit slagen.
Jag kan inte lösa lägenhet för de finns inga..
jobb säker jag och de finns inget än i all fall.
Och de om de ekonomiska så tycker hon att jag ska kontakta Soc i stället...
Blir så jävla arg,,,
Om man ringer till en psykolog för att få hjälp frivilligt så vill man ha hjälp.
Även att om man säger att man mår ganska okey så har man ändå sökt hjälp för psyket.
Skulle man tro en självmordsbenägen människa på att hon är okey då?
Jag säger om och om igen att jag klarar inte de här själv men ändå finns de inte hjälp.
Dom kan inte hjälpa mig med mitt problem säger dom.
För när de gäller de ekonomiska så kan dom ju inte ge mig pengar.
Så dom tycker att ja ska ordna de först så kanske vi kan jobba på de psykiska sen.
sök pengar på soc????
När de gäller min frustration så ska ja gå på någon anger management kurs för misshandlare.
Ja de lugnar ju inte mig heller alls...
När de gäller min relation med mamman och mig samt barnen
är de ju familjrätten som ska in...
Försöker förklara för dom att om du lägger i hop allt de här problemen en människa ha
så har du ganska snart en trasig människa som inte orkar själv.
Där av mitt samtal till en psykolog.
Då tycker hon att de är hennes jobb att utverdera om ja behöver deras hjälp eller inte.
Och ja borde lyssna på henne och göra de andra sakerna först innan ja hör av mig igen...
För de finns två vägar att gå..
de ena är ju de praktiska som ska ordnas..
sen är det de psykiska som sak ordnas..
så ordna med de praktiska bitarna så hörs vi av om några vekor.
Man känner sig som toppen på ett isberg...
Man ser enbart en liten del av en glaciär...
men under ytan växer ett helt berg..
Har jobbat med psyk och soc under min tid med LVU behandling.
Och jag såg redan då hur de sviker och lämnar tomma löften til höger och vänster.
Så jag har tyvär inte några större förtroende för dom..
Och de ser man ju nu.
Känner mig arg och lite kränkt...
känner mig tom och finner inget kul alls längre...
Dagens Citat:
