eriks

Wooow...!!!!!!

Vilken helg det har varit...
Hela 2012 och lite av 2011 har varit eet ända stort kaos.
Alla ni som följt mig här på min blogg vet också hur pass dåligt jag har mått.
Och allt detta för en ända jävla kvinna!
Men inte vilken tjej som hällst.
Utan henna jag vill dela resten av mitt liv med.


Kan ärligt säga att dessa två sissta månaderna har varit de värsta i mtitt liv.
För när jag trott att nu jävlar går de inte bli värre så visst f an blev de värre
Jag slogs mot både de logiska & de ologoska i mitt liv.
Har så mänga gånger blivit ombedd att söka psykisk hjälp för min skull och andras.
Fick problem med att komma intill och få hjälp.
Men nu idag så har jag hittat en person som ja träffar för att tala ut.

Jag har som sagt en massa bagage som ja samlat på mig de senaste tio åren.
Både goda och dåliga minnen.
Men de är inget bearbetat matrial jag bär omkring på..
Har alltid blivit lärd att de är bara att borsta av sig och gå vidare.
Och de har gått jävligt bra tills nu.
Nu kände jag att de va liksom dags att tala ut.
Vet fortfarande inte vad en psykolog ska fysiskt hjälpa mig mer än han ska lyssna.
Ja menar...de finns ju ingen plan på fortsättning.



Jag va där först i fredags och talade ut.
Och de va skönt som fan att bara få slänga ur sig.
Utan att någon ska döma mig eller de ja pratar om.

Har haft en despration och en ångest över min seperation-.
Jag har sett dom jag älskar lämna mig och många hårda ord har utväxlats.
Men samtidigt har de funnits något där hela tiden.
För min del va de saken klar hela tiden men för henne va de intelika säkert.
Jag vet idag efter att ha tittat tillbaka i tiden att jag har betett mig fruktansvärt dåligt mot henne.
Hon har haft all anledning till att lämna mig.
Hon ahr ockskå gjort mig varse om det men ja har inte tagait de till mig för äns de va dags antar jag.

Mycket har hänt och många bitar har fallit på plats nu.
Jag höll på att mista den jag älskar mäst av alla.
De är mamman till min underbara son.
Detta får inte hända...

Jag jobbade i lördags morgon på arla.
Började redan kl 05,00.
Min tur igenom höglandet blev en ända stor funderare.
Att ensam sitta i lastbilen och känna hur allt jag vill leva för sakta glider ifrån mig.
De va outhärdligt att bara se senarier efter senarier flimra förbi.
Vad händer om vi inte kan vara vänner och hur blir de med barnen då?

SEN TILL SLUT BESTÄMDE JAG MIG.

Jag körde så fort jag kunde för att kunna komma hem till Arla.
Kasstade av allt tom gods och hoppade in i min bil.
Ner till stan och ordnade med de jag bestämt mig för.

Hem och ramla in till henne som satt vid sin lilla dator o spelade lite.
Sätter på kaffe och känner hur jobbigt de börjar bli...
Jag vet att ja vill bara få tio minuter av hennes tid och uppmärksamhet.
Hon komer in och sätter sig o ser nog att jag är lite nervös.
Hon undrar om ja mår bra?
Jag börjar prata om oss och barnen och hur pass jag verkligen älskar henne.
Hon betyder mer än någon annan för mig.
Och jag vill leva resten av mitt liv med henne.
Nu är ja så nervös och har aldrig gjort de här förrut.
Men ja går ner på knä och ber henne jag älskar att gifta sig med mig.
Kände mig hur dum som hällst kan ja ju säga.
Men de är de jag verkligen vill.
De jag önskat sedan den dagen vi blev ett seriöst par.

Det är nu en tystnad och ja antar att de va inte riktigt va hon hade räknat med.
Jag vill att hon ska ha min ring som min älskades eller som en vän.
Va nervös innan men nu helt lugn.
Men svaret kom inte på en gång utan jag fick nog vänta ett litet tag.
Till slut slang ringen på hennes finger...
Hon kommer fram mot mig och ger mig en kyss...
Säger att: -Du inser väl nu att vi är förlovade...!??
Hmmm...känner att hon snodde min replik.
Men ja va så glad...
Och är de än idag....
Hon är min...och hon bär min ring som ett bevis på detta...



Så ni som tvekar på om de ska bli bra kan ja bara säga att vi ska få de funka.
Jag har väntat på detta i tre år.
Och nu har de gått i lås.

Jag älskar Charlotte Karlsson.

Så kan en helg urarta sig...!!!!!

Dagens Citat: