Sandviken...
Sicken röra...
Vet inte hur man ska tänka eller göra...
Allt sedan vi bestämde oss för att flytta så har de gått både upp o ner så jävla mycket.
Vet inte om vi är ner eller upp nu..
Är lite i ingamansland där de negativa blir possetivt...
Man ser inga förhoppningar för de har ju fram tills nu bara krossats.
Är lite i ingamansland där de negativa blir possetivt...
Man ser inga förhoppningar för de har ju fram tills nu bara krossats.
Att se fram emot något är inte lönt mer än vänner o familj.
De är väl vad hopp är för någon..
NÅGON GÅNG SKA DE VÄL BLI BRA......?
NÅGON GÅNG SKA DE VÄL BLI BRA......?
Till och med för mig känns de som...
Har haft många tillfällen som man ser ljust men man förväxlar de med
typ dödens ljus o man går rätt in i de...
Nu låter de som ja är helt jävla negativ.
De är ja inte.. Inte helt i alla fall..
Känns som de de verkligen kan bli helt okey.
När ja någon gång kan ta upp alla detaljer så kommer många förstå
hur pass frustrerad ja varit i lite sådär två år nu.
Här med min älskade son Zebastian....
Mamma muuuu väntar mitt andra barn nu också så ja håller tummarna
på att vi ska få ett underbart barn till att krama o pussa på...
Men de får vi ju se i januari som de tydligen ska vara bestämt.
Hej så länge...
Livet är inte ett problem som skall lösas utan en verklighet som skall upplevas."
Kommentarer
Trackback
